Jag började läsa Till varmare länder (1961) strax efter att jag började tillfriskna efter en djävulsk magsjuka jag ådrog mig under sommaren 2010. Var det laxen? Ja, jag vet inte. Illa mådde jag i alla fall. Hur som helst minns jag inte jättemycket av boken, den passerade ganska obemärkt förbi.
Den gifta enbarnsmamman Barbro från Blackeberg är bokens berättarröst. Hon börjar så småningom få brev från Bo-Erik, en man från hennes förflutna. Hade de en kort romans i skolåren? Jag minns inte hur det förhöll sig, men Bo-Eriks brev blir med tiden allt märkligare. Han är på väg någonstans – till helvetet kanske – och till slut undrar man vad som är verklighet och vad som inte är det.
Boken är skriven med en blandning av talspråk och brevkorrespondens, vilket jag upplevde som oerhört störande: sparsamt med punkter och kommatering, en massa onödiga ord och allmänt ostrukturerat. Fantasin är det ju inget fel på, men Jersild har gjort bättre ifrån sig. En tvåa av fem möjliga.
0 Kommentarer