Gränslösa – Carolina Neurath | Recension

Gränslösa av journalisten Carolina Neurath är en thriller som utspelar sig inom entreprenörsvärlden. Det låter tråkigare än vad det faktiskt är – faktum är att det blir hyfsat rafflande. Det var länge sedan jag läste några spänningsromaner, och på den tiden jag gjorde det så läste jag mest polisdeckare. Jag måste säga att det är befriande att slippa alla livlösa kvinnokroppar som hittas utan kläder i skogsdungar och som har kryptiska meddelanden tatuerade med noshöringsblod på magen. För att inte tala om den livströtte jazzälskaren till konstapel som sedan ska reda ut eländet. Handlingen i Gränslösa kretsar istället runt unga entreprenörer i snabblånebranschen, och konstapeln är utbytt mot en ung ekonomijournalist (visserligen något introvert med en liten dos anknytningsproblem) från innerstan.

I inledningen av boken vinner Gustaf Ramstedt och affärspartnern och vännen Pierre entreprenörsvärldens finaste pris. Tillsammans har de startat och driver lånebolaget Kritan som ger lån med hög ränta till personer med kass ekonomi. Ungefär samtidigt som ekonomijournalisten Beatrice Farkas börjar nysta i deras verksamhet blir Gustaf Ramstedt kidnappad. Pjäserna är således utplacerade, och spelet kan börja.

Jag är svag för onda företag som agerar girigt och omoraliskt i fiktionen. Jag älskar konceptet med den ohämmade roffarmentaliteten som sker på andras bekostnad och som måste få sitt straff i slutet av berättelsen – det är så fruktansvärt tillfredsställande! Och Gränslösa är en sådan typ av berättelse, en klassisk Bamse-och-Krösus-Sork-episod i nya kläder: här finns Krösus Sork, här finns den lättmanipulerade Vargen med sin vacklande lojalitet, här finns Bamse och Nina Kanin i en och samma person, och här finns till och med ett gäng med lite sorgliga och klumpiga vargkusiner.

Vissa drag hos lånebolaget Kritan är uppenbarligen inspirerade av det svenska IT-företaget Klarna och dess grundare Niklas Adalberth, han som under ett forum för internationella investerare väckte inspiration med frasen: ”Den bästa kunden är den som inte betalar direkt, men som får en påminnelse och sedan inkassokrav”. Ett inkassokrav som påpassligt nog Klarnas eget inkassobolag kunde driva in. Inkassobolaget hade dock ett namn som inte gick att förknippa med Klarna, eftersom det kunde skada varumärket Klarna.

Gränslösa är inte den bästa bok jag har läst. Men den är underhållande, inte minst på grund av allt det krösussorkiga. Carolina Neurath har för mig framstått som en sådan där övermänniska som alltid ger mig mindervärdeskomplex: ung, smart, snygg, världsvan, erfaren, driven och framgångsrik. Jag blir glad när jag tänker på att det någonstans i henne bor en liten Bamse och en liten Nina Kanin vars hjärtan bultar för att avslöja orättvisor.