Medicinen – Hans Koppel | Recension

En bok behöver ju inte alltid vara tjock för att vara bra. Medicinen av Hans Koppel från 2009 klockar in på 162 sidor och känns fulländad, som att författaren vägt varje formulering på guldvåg innan han till sist bestämt sig och präntat ner de slutgiltiga bokstäverna i sitt worddokument. Och 162 sidor känns alldeles lagom. Mer blir för mycket, och mindre blir en för lång novell. Författaren ja – Hans Koppel är barnboksförfattaren Petter Lidbecks pseudonym som han använder när han skriver vuxenlitteratur. Och Medicinen är mellanboken i hans svit som inleddes med Vi i villa (2008) och avslutades med Kungens födelsedag (2010).

Handlingen kretsar kring den frånskilda tvåbarnsmamman Johanna som befinner sig mitt i livets ekorrhjul. Hon flänger mellan hemmet i Stuvsta utanför Stockholm, förskolan, mataffären och jobbet på livsstilsmagasinet La Dolce Vita i innerstan. Hon oroar sig för allting och har dessutom ett irriterande munsår som dyker upp när hon är stressad – vilket hon alltså alltid är. Påhejad av sina kollegor så ställer hon motvilligt upp som testperson för en ny sorts munsårsmedicin. Redan morgonen efter att hon tagit den första tabletten börjar hon förvandlas inombords: hon blir kåt, lugnare och vågar oftare säga vad hon tycker, vilket naturligtvis blir den dramatiska motorn i berättelsen eftersom det leder till en massa konflikter, omvärderingar av relationer samt en del oväntade möten. Om jag ska försöka mig på att hitta en sensmoral i berättelsen så skulle det nog vara att vi bär på stora mängder oförlöst kapacitet inom oss som plötsligt kan frigöras bara vi får rätt typ av knuff i rätt riktning vid rätt tidpunkt.

Prosan i Medicinen är minst sagt minimalistisk. Mycket hoppas över, det finns inget onödigt ordbajseri eller lull-lull. Allt är genomtänkt, välplacerat, vältajmat och en fröjd att läsa. Den absurda och krassa stilen påminner en del om författaren Hans Gunnarsson när denne är i högform. Jag vill minnas att jag tyckte ungefär likadant om Kungens födelsedag när jag läste den för många år sedan.

Medicinen filmatiserades 2014 av Colin Nutley med Helena Bergström i rollen som Johanna. I filmen har de naturligtvis kompromissat bort mycket av det jag gillade med boken av förklarliga skäl, men skådespelarna gör ändå sitt bästa för att få till den speciella känslan som genomsyrar boken.