Gibson verkar ha hämtat en del inspiration från Ridley Scotts film Blade Runner: deckarhistorien, stämningen, miljöerna – det finns till och med en rollfigur som heter Bryant. Virtual light refererar till de glasögon som figurerar i boken som direkt påverkar synnerven och utvecklades för att blinda skulle kunna se. Med dem kan man se dataströmmar, förklarande skyltar bredvid saker man ser och så vidare, helt enkelt det som idag går under begreppet förstärkt verklighet, eller augmented reality: “Put ‘em on, you go out walking, everything looks normal, but every plant you see, every tree, there’s this little label hanging there, what its name is, Latin under that…”
Virtual Light känns betydligt mer rättfram och mindre flummig än Gibsons tidigare Sprawltrilogi som bestod av böckerna Neuromancer (1984), Count Zero (1986) och Mona Lisa Overdrive (1988), kanske för att den utspelar sig närmre i tiden, närmare bestämt i ett dystopiskt 2006.
Handlingen kretsar kring cykelbudet Chevette som bor på bron och som en dag stjäl ett par solglasögon från en man på en fest för rika personer. Det visar sig att glasögonen innehåller information som ägs av ett storföretag och snart är Chevette förföljd av såväl säkerhetsfirmor som av yrkesmördare. Samtidigt får den före detta polisen Rydell, numera privatdetektiv, i uppdrag att hitta och återlämna ett par glasögon åt en prisjägare vid namn Warbaby. Alla är efter Chevette, och det hela utvecklas till en katt-och-råtta-lek där Rydell tvingas välja vems sida han står på – de mindre bemedlades eller de förmögnas.
Jag tycker att Virtual Light har alla ingredienser som man kan önska sig av en cyperpunkroman: högteknologiska uppfinningar, dystopiska miljöer, onda storföretag, regnväder – till och med den obligatoriska barscenen är med. En cyber noir av bästa märke, helt enkelt. Jag gillar den.
På Bokbörsen hittar du den svenska översättningen av Virtual Light.
0 Kommentarer