I Våroffer möter vi Thea Lind, en kvinna i 45-årsåldern som nyss flyttat från Stockholm till den skånska orten Tornaby tillsammans med sin man David. Thea har tidigare arbetat utomlands för Läkare utan gränser i många år men har nu fått ett jobb som distriktsläkare i Tornaby samtidigt som David ska starta en restaurang i byns gamla slott. Som läsare blir du snart varse att deras äktenskap inte är av det mest harmoniska slaget, och inte blir det bättre av att Thea börjar nysta i ett gammalt ritualmord på en 16-årig flicka som ägde rum i närheten av slottet under en valborgsmässoafton i mitten av 1980-talet – ett mord som ingen i byn vill prata om, allra minst David.
Precis som i de tidigare böckerna i serien är Anders de la Motte omsorgsfull i sitt tecknande av bokens persongalleri. Det är Davids gamla barndomskompisar, föräldrar, släktingar, godsherrar, familjen som alla tycker är konstiga, byns starka män och så vidare. I sakta mak blottläggs nya pusselbitar och vi får reda på mer och mer om vad som egentligen hände den där valborgsmässoaftonen 1986 – natten då 16-åriga Elita Svart miste sitt liv.
Thea Lind är som sagt distriktsläkare, men i den här boken fungerar hon också som privatdetektiv och bedriver sin alldeles egen utredning – något som rör upp känslorna hos byborna som länge försökt lägga händelsen bakom sig. Och som alltid bär också bokens huvudperson på en hemlighet som riskerar att komma upp till ytan – en tanke som Thea Lind inte är särskilt förtjust i.
Med Våroffer så avslutar Anders de la Motte sin årstidskvartett på ett värdigt vis. De fyra böckerna håller ihop form- och stilmässigt och tematiskt. Våroffer, liksom de övriga tre böckerna, handlar till stor del om gruppdynamiken som uppstår mellan individer på mindre orter där man delar livsbetingelser och är beroende av varandra även fast man inte alltid gillar varandra. I städer är det lättare att välja – på mindre orter finns inte den lyxen.
Andra böcker av Anders de la Motte som är recenserade på Litteraturburen:
0 Kommentarer